Dom senaste fem dagarna har jag varit på rejäl nedtrappning när det gäller mat. Det känns verkligen i kroppen. Jag är yr i huvudet och vill gärna sova väldigt längre än jag gör. Jag åt dock nyårsaftons kväll. Det var skönt och viktigt att någonstans få tacka för året som varit och ta tag i det nya som är. Jag vet i nuläget inte när jag ska opereras men jag vet att om två veckor är det dags för mig att få ett godkännande av kirurgen som ska genomföra operationen och vanligtvis på Södersjukhuset (SÖS) tar det mellan 3 och 6 veckor efter det. Jag är helt säker på att jag får ett godkännande. Doktorn som remitterade mig jobbar ju på SÖS och sa att det blir inga problem med godkännande.
Det jag mest ser fram emot är att jag aldrig mer behöver banta. Jo, jag vet att det inte blir en dans på rosor men jag behöver som sagt inte hålla på som en jojo längre. Det jag mest är rädd för att folks förändrade attityder. Sist jag var nere på en storlek 44 var ca 6 år sedan. Folk såg mig och jag började dejta som aldrig förr. Jag blev deprimerad av det. Jag har redan sagt till min man att han inte får säga att jag har blivit finare i samband med viktminskning. Jag är redan fin nu och förtjänas älska vilket som. Jag har nog ett väldigt bra självförtroende även om det är blandat med en hel del skam över just viktproblematiken.
Jo, även om det är tufft att bara dricka pulver och äta ca 100 gram mager protein så känner jag fysiskt min motivation. Det är lovande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar